Om

Efter att ha varit aktiv på Facebook i ett par år, är det några saker som slagit mig. Enligt min uppfattning är det behovet av att skriva och inte behovet av att läsa, som styr vad som läggs ut i nyhetsflödet. Den absolut vanligaste bilden som läggs ut måste vara:

”Titta vad jag ska äta!”

Då kommer följdfrågan om vem som bryr sig om allt som skrivs… Givetvis finns det undantag då Facebook eller bloggar kan vara fantastiska informationsverktyg. Ett lysande exempel som jag upplevt är när vi bodde utomlands under en kortare period. Då fanns det ett logiskt intresse för nära och kära att följa vad vi gjorde och det var enkelt att med ord och bild skriva korta rapporter över sina äventyr. På detta viset skapades delaktighet och samhörighet och när vi kom hem visste de närmaste redan hur vi hade haft det och man behövde inte återberätta allt för varje person man träffade efter hemkomsten.

Men nu när vardagen infunnit sig, ser jag inte samma rapporteringsbehov. Jag upplevde flera gånger att jag skrev inlägg på Facebook, men innan jag tryckte publicera valde jag att avbryta med funderingen om:

”Vem bryr sig om vad jag såg på väg till jobbet idag egentligen?”

Samtidigt insåg jag att jag saknade att skriva, så denna blogg syftar egentligen till att tillfredsställa mitt behov av att skriva ner funderingar och reflektioner utan att behöva känna att det egentligen behöver vara läsvärt. Så bloggen handlar om en vanlig man, med ett vanligt liv som har alldeles vanliga problem och möjligheter när det kommer till hus, familj, barn, karriär, bilar och allt som hör till.

Den anonyma familjen består förutom av mig också utav son 1 (a.k.a Drulen), son 2 (a.k.a Astro) och dotter (a.k.a Electra). Det finns också en diffus fru (a.k.a Fru X) som av respekt för integriteten nämns sparsamt i denna blogg.